9B
Hej på er.
Sitter uppe, kunde inte sova. Allting känns så lustigt, om 1.5vecka börjar skolan, jag vet ingenting, allting känns lustigt. Tänk att jag ska börja i en ny skola, nya kompisar och ett nytt liv. Jag har så många gåner tänkt tillbaka på de tre senaste åren. De har varit de tre bästa åren i mitt liv, jag var skeptisk och osäker till en början, alla dessa idrottsnördar, med lilla mig, min försoffade grej. Det gick några veckor, det blev lite problem mellan mig och några flickor, men det löste sig alldeles perfekt. Tänk, jag tror alla kommer ihåg första gången Pelle klev in genom dörren och sa "Hallå 7B", någon som håller med mig? Nu sitter jag här, halv ett på natten och tänker tillbaka. Varje morgon var en plåga, man ville aldrig gå upp, men väl i skolan försvann tröttheten och livet var en lek. Tiden gick, och vi med den, sommarlovet närmade sig med stormsteg. Åttan började och humöret blev glatt igen, vi var verkligen ett toppengäng. Nian kom lika fort den, och tog slut, klassresan till Tina var jättehärlig och sorgsen på samma gång, det var sista gången vi fick vara tillsammans, vi, vi som började som små ovetande sjuor för tre år sedan. Vi blev så mycket, en familj. Vi var alla så sammanklistrade, vem som helst kunde prata med vem som helst. Det var ni som fick mig att orka genom högstadietiden. Tiden med er har varit alldeles underbar, och jag är så tacksam för att ni finns, ni alla.
Jag vill tacka er alla så himla mycket för allting, och ni ska veta hur mycket jag saknar er, 3 år till hade inte gjort mig något. Ni har alla varit som min familj, ni är bäst. 9B 2008 - jag kommer aldrig glömma er.
Tack så mycket för tiden.
/Linus I.
