Back in time.
Hejsan.
Det var länge sen nu, allt för länge sen.
Jag ser detta som ett sätt att få skriva ner sina tankar, en fri plats där du inte är tvingad att läsa.
Just nu befinner jag mig där, jag behöver få skriva av mig lite.
Just nu känns allt så segt och tråkigt. Så länge kvar till sommaren och allting, solen är borta, min främsta energikälla faktiskt. Vissa saker har kommit fram, saker som kanske inte alltid varit så positiva för människor i min omgivning, saker som skrämt och rört om. Det är sånna saker man får leva med, tiden brukar lösa väldigt mycket, och så även detta problem skulle jag tro. Sömn-bristen börjar komma ifatt mig, som alltid kommer den när den behövs som minst. Som tur är finns du där ute, du som sätter knogarna mot hakan och säger, "kom igen nu din jävel". Det är det som får mig att ge mer, att hela tiden överträffa mig själv. Det är därför jag satt mina fötter på denna jord, för att bli älskad,hatad och finnas till. Vem mår bra av att stå kvar på samma punkt och aldrig komma vidare? Inte jag iallafall. Att hela tiden gå framåt är mitt livsmål. Som en viss person sa, "Be mig så stannar jag kvar". Det finns människor i denna värld som verkligen går in för att trycka ner andra, det är dessa som ger mig energin att fortsätta. Att hela tiden överbevisa min kompetens och andras tro är min glädje. En viss person sa en gång till mig "Du slutar aldrig att imponera på mig", det är några ord jag tänkt väldigt mycket på. Vad gör jag när jag nått min gräns? Alla har sina gränser, det vet både du & jag. Det skrämmer mig, tänk om det en dag tar stopp? Som tur är finns det alltid människor som står brevid och trycker ner än, vet ni själva hur mycket ni gör bort er? Glädjen blir alltid lika stor när man ser era miner när det väl är klart.
Men sen finns det ett undantag, ni som alltid står kvar vid min sida, ni som alltid stöttar när det är tungt och jobbigt, som ger mig råd och tips hur jag ska göra. Ni är värda så himla mycket för mig, jag vet att ni vet vilka ni är, "Ingen nämnd, ingen glömd" som man brukar säga. Ursäkta uttrycket, men tack så jä*lar mycket för att ni finns! Utan er vore jag ingenting.
Detta var allt för denna gången.
Ha det så bra!
/Inuz.
Det var länge sen nu, allt för länge sen.
Jag ser detta som ett sätt att få skriva ner sina tankar, en fri plats där du inte är tvingad att läsa.
Just nu befinner jag mig där, jag behöver få skriva av mig lite.
Just nu känns allt så segt och tråkigt. Så länge kvar till sommaren och allting, solen är borta, min främsta energikälla faktiskt. Vissa saker har kommit fram, saker som kanske inte alltid varit så positiva för människor i min omgivning, saker som skrämt och rört om. Det är sånna saker man får leva med, tiden brukar lösa väldigt mycket, och så även detta problem skulle jag tro. Sömn-bristen börjar komma ifatt mig, som alltid kommer den när den behövs som minst. Som tur är finns du där ute, du som sätter knogarna mot hakan och säger, "kom igen nu din jävel". Det är det som får mig att ge mer, att hela tiden överträffa mig själv. Det är därför jag satt mina fötter på denna jord, för att bli älskad,hatad och finnas till. Vem mår bra av att stå kvar på samma punkt och aldrig komma vidare? Inte jag iallafall. Att hela tiden gå framåt är mitt livsmål. Som en viss person sa, "Be mig så stannar jag kvar". Det finns människor i denna värld som verkligen går in för att trycka ner andra, det är dessa som ger mig energin att fortsätta. Att hela tiden överbevisa min kompetens och andras tro är min glädje. En viss person sa en gång till mig "Du slutar aldrig att imponera på mig", det är några ord jag tänkt väldigt mycket på. Vad gör jag när jag nått min gräns? Alla har sina gränser, det vet både du & jag. Det skrämmer mig, tänk om det en dag tar stopp? Som tur är finns det alltid människor som står brevid och trycker ner än, vet ni själva hur mycket ni gör bort er? Glädjen blir alltid lika stor när man ser era miner när det väl är klart.
Men sen finns det ett undantag, ni som alltid står kvar vid min sida, ni som alltid stöttar när det är tungt och jobbigt, som ger mig råd och tips hur jag ska göra. Ni är värda så himla mycket för mig, jag vet att ni vet vilka ni är, "Ingen nämnd, ingen glömd" som man brukar säga. Ursäkta uttrycket, men tack så jä*lar mycket för att ni finns! Utan er vore jag ingenting.
Detta var allt för denna gången.
Ha det så bra!
/Inuz.
