Oskyldigt anklagad.
Maktbehov?
Nu sitter jag här igen, orden är många inom mig men vill inte riktigt ner i fingrarna. Jag har bara en sak att säga, tänk klart innan ni anklagar någon. Misstag kan alla göra och missöden kan ske, men ibland går det bara för långt. Anklagande och oskyldiga påhopp blir för mycket, och just idag var det en sån dag. En historia med luddiga trådar, jag knöt tydligen ihop dom, utan vilja eller medvetet. Ord misstolkades och allt blev fel. Hos någon utnyttjades maktbehovet, orden va skarpa och skar in i mig, trots att jag var utom vetande. Inom mig växte den blå bollen, hatets boll tog åter eld. Mina ord var få och innehållslösa, allting var som en bubblande gryta med tejpat lock, trycket inom mig kändes enormt. Gråt var långt ifrån nära, men utbrottet var extremt nära. Några få ord till ifrån hans sida och katastrofen hade varit ett faktum. Att kunna gå in så, orutinerad och oproffisonellt på ens egna område. Jag ifrågasätter kompentens och tankeställningen beteendet baserades på, jag tycker det är sjukt och oansvarigt. Vad gör utbildning för skillnad, när ändå maktbehovet har en klar överhand? Vad bor vi i egentlige, vi har en tillit till er. Ni är till för att skydda oss, min tillit till er sjunker mer och mer, när jag ser vad ni igentligen gör. Hur bra mår ni egentligen själva? Maktbehov och rädsla tror jag är två avgörande faktorer, ta tag i er själva innan ni ger er på andra. Ni ska trots allt se till att vi är säkra, så sköt det på ett snyggt sätt.
Jag är besviken, jag skulle bara vilja sammanfatta ert beteende med ett ord, pinsamt.
/Linus I.
Nu sitter jag här igen, orden är många inom mig men vill inte riktigt ner i fingrarna. Jag har bara en sak att säga, tänk klart innan ni anklagar någon. Misstag kan alla göra och missöden kan ske, men ibland går det bara för långt. Anklagande och oskyldiga påhopp blir för mycket, och just idag var det en sån dag. En historia med luddiga trådar, jag knöt tydligen ihop dom, utan vilja eller medvetet. Ord misstolkades och allt blev fel. Hos någon utnyttjades maktbehovet, orden va skarpa och skar in i mig, trots att jag var utom vetande. Inom mig växte den blå bollen, hatets boll tog åter eld. Mina ord var få och innehållslösa, allting var som en bubblande gryta med tejpat lock, trycket inom mig kändes enormt. Gråt var långt ifrån nära, men utbrottet var extremt nära. Några få ord till ifrån hans sida och katastrofen hade varit ett faktum. Att kunna gå in så, orutinerad och oproffisonellt på ens egna område. Jag ifrågasätter kompentens och tankeställningen beteendet baserades på, jag tycker det är sjukt och oansvarigt. Vad gör utbildning för skillnad, när ändå maktbehovet har en klar överhand? Vad bor vi i egentlige, vi har en tillit till er. Ni är till för att skydda oss, min tillit till er sjunker mer och mer, när jag ser vad ni igentligen gör. Hur bra mår ni egentligen själva? Maktbehov och rädsla tror jag är två avgörande faktorer, ta tag i er själva innan ni ger er på andra. Ni ska trots allt se till att vi är säkra, så sköt det på ett snyggt sätt.
Jag är besviken, jag skulle bara vilja sammanfatta ert beteende med ett ord, pinsamt.
/Linus I.
